Kallsvettas...
Bara tanken på matchen har gjort mig lite lätt nervös i flera dagar. De otaliga reportagen om Sveriges läge, uppladdning, träning, tankar och chanser har håsat upp stämningen i magen ännu mer. Och inte har det blivit mindre nervöst kväll efter kväll med tajta EM-matcher på TV. Vem som helst kan ju vinna! Huuuuur ska det gååååå!?
Ukraina - Sverige
Jisses. Vart ska vi börja. Om man kunde gå bortom sina partiska glasögon och se på de svenska landslaget och deras chanser i förhållande till turneringens övriga lag, vad skulle man komma fram till då. Hur bra är vi? Sant är väl ändå att vi själva, som alltid, har gigantiska förhoppningar på vårt landslag om man tänker på vilket litet plutteland vi är. Egentligen. Men se på Danmark, de går in och bonkar till Holland innan de vaknat och fått på sig dojjorna...
Sverige borde väl slå Ukraina då? Men kanske är det just det som blir vårt fall - att vi BORDE slå dem. Borde-matcher har aldrig varit vår styrka. Vi är nog lite bättre på att slå i underläge och slippa föra matcher. Det har känts så tidigare iallfall. Utan att lägga allt på en gubbe så hoppas jag att Zlatan verkligen får till det i det här mästerskapet. Jag vill ju bada i en fontän den 1 juli!
Ukraina då, vad kommer de med för motstånd? Värdland och allt. Det ryktas om magsjuka på halva truppen. Och det skrivs om dopingmisstankar. Luddigt lag det där. Men Andrij Sjevtjenko och hans mannar ska inte underskattas.
Frankrike - England
Kvällens första match är ingen dålig drabbning. Vi kommer få se ett Frankrike, som gått från total katastrof i VM för två år sedan, när det varken stämde på eller vid sidan av planen, till ett storspelande lag som visat sig rejält starka i träningsmatcherna inför EM och som steg för steg arbetat upp sig till en finalfavorit. Hur bra är det nya Frankrike utan en knäppgök till tränare och för många upplåsta divor i startelvan? Bra tror jag.
Det som slår mig mest med England är hur de alltid lyckas kliva in i turneringar som självskrivna finalister. Laget, landet och fansen har alltid en otroligt stark tro på sitt landslag. På gott och ont. De har liksom inte riktigt lyckats hela vägen. De har förvisso haft en fatal otur i de senaste mästerskapen med bortdömda mål och domarmissar som resulterat i hemfärd för Rooney & CO. Och på tal om Rooney - avstängd i denna och nästa match. Dessutom har laget drabbats av en rad skador på kort tid. Så det kanske är ett något haltande England som ställer upp sig på planen ikväll.
Vi vill ha mål, mål, mål. Mera mål....
Ukraina - Sverige
Jisses. Vart ska vi börja. Om man kunde gå bortom sina partiska glasögon och se på de svenska landslaget och deras chanser i förhållande till turneringens övriga lag, vad skulle man komma fram till då. Hur bra är vi? Sant är väl ändå att vi själva, som alltid, har gigantiska förhoppningar på vårt landslag om man tänker på vilket litet plutteland vi är. Egentligen. Men se på Danmark, de går in och bonkar till Holland innan de vaknat och fått på sig dojjorna...
Sverige borde väl slå Ukraina då? Men kanske är det just det som blir vårt fall - att vi BORDE slå dem. Borde-matcher har aldrig varit vår styrka. Vi är nog lite bättre på att slå i underläge och slippa föra matcher. Det har känts så tidigare iallfall. Utan att lägga allt på en gubbe så hoppas jag att Zlatan verkligen får till det i det här mästerskapet. Jag vill ju bada i en fontän den 1 juli!
Ukraina då, vad kommer de med för motstånd? Värdland och allt. Det ryktas om magsjuka på halva truppen. Och det skrivs om dopingmisstankar. Luddigt lag det där. Men Andrij Sjevtjenko och hans mannar ska inte underskattas.
Frankrike - England
Kvällens första match är ingen dålig drabbning. Vi kommer få se ett Frankrike, som gått från total katastrof i VM för två år sedan, när det varken stämde på eller vid sidan av planen, till ett storspelande lag som visat sig rejält starka i träningsmatcherna inför EM och som steg för steg arbetat upp sig till en finalfavorit. Hur bra är det nya Frankrike utan en knäppgök till tränare och för många upplåsta divor i startelvan? Bra tror jag.
Det som slår mig mest med England är hur de alltid lyckas kliva in i turneringar som självskrivna finalister. Laget, landet och fansen har alltid en otroligt stark tro på sitt landslag. På gott och ont. De har liksom inte riktigt lyckats hela vägen. De har förvisso haft en fatal otur i de senaste mästerskapen med bortdömda mål och domarmissar som resulterat i hemfärd för Rooney & CO. Och på tal om Rooney - avstängd i denna och nästa match. Dessutom har laget drabbats av en rad skador på kort tid. Så det kanske är ett något haltande England som ställer upp sig på planen ikväll.
Vi vill ha mål, mål, mål. Mera mål....
Kommentarer
Trackback
